fredag. finally! denna vecka har inte varit alltför rolig - novembermörkret gör mig deppig alltså. idag har jag franskafredvisning (!) och sedan geografiprov, där jag skrev om underbefolkningen/ överbefolknings-problem i 1 timme och 45 minuter. efter det var min hjärna rätt mosig. som tur var slutade jag då! denna helg kommer dockINTE bli särskilt rolig - den kommer ämligen bara bestå av plugg, plugg och åter lite plugg. ska t.o.m läsa ikväll liksom! FATTA vad duktig jag är... men men, jag är så illa tvungen - historiaprovet blev framskjutet 2 veckor, och jag har därför 40 sidor om antiken att lära mig till nästa fredag. + att jag då har prov i samhällskunskap på måndag. åh vad jag älskar skolan och alla dess roliga läxor. tjooohooo, livet leker ibland alltså!! (ironi.se)

men trots allt slit och gråt så finns det lite att vara glad över: på söndag är det 1a mysiga advent och snart är jultiderna igång på riktigt! i love it! och om bara tre veckor såhär dags har jag ju lov! DET ska bli skönt.

beroendelåten nr 1 for the momento (tack filippa!)

- det orspråket måste jag börja lära mig att leva efter alltså. för har jag gjort någon geografi idag? nej. har jag gjort någon franska idag? nej. kan jag samhällskunskapen så bra som jag skulle vilja? svar nej. har jag däremot varit inne på datorn alldeles för länge, varit allmänt oeffektiv och har kvar en hel del saker på min "göra lista"? absolut.

Aaah, ibland blir jag bara så trött på mig själv...

Kan jag gå med dig hem från bussen? Kan du möta mig på bänken där vi delade första folkölen? På fredag kanske jag kan få biljetter till dansen, so I can shake you ooOOooo....

Håkan är allt bra fin han alltså. Mmm...
Idag har vi "aktivitetsdag" i skolan, där de vanliga lektionerna utgår och lärarna istället får bestämma vad klassen ska göra. Jag älskar mina lärare för tillfället, för de har bestämt att lägga in utvecklingssamtal hela dagen lång idag vilket gör att man är ledig när man har varit på det! MEN, jag har det ännu bättre, för jag hade mitt samtal i tisdags, vilket betyder att jag idag är heeelt ledig! Det är inte illa. Inte illa alls. Sov till tio, åt frulle framför TVn där jag kollade på en inspelning av Desperata Hemmafruarna och har sen dess pluggat lite här vid datorn. Soooft. Fast jag har omkring 20 historiafrågor att göra, samhällskunskap att plugga in till imorgon, geografiskit till nästa vecka och lite francais på det att göra idag så mår jag bra faktiskt. Känner att tisdagens inlägg blev rätt deppigt. Men ibland är jag deppig... tuff shit liksom. Novembervädret gör det ju inte precis bättre heller - vill ut och resa! Sand under fötterna, ett turkost hav och en kokospalm är precis vad jag skulle behöva nu.... Jaja, drömma går ju. Nu - tillbaka till arbetet! 

hejsan bloggen. lite taskig uppdatering såhär i det gråa novembervädret, men så kan det vara.

jag kom i alla fall ganska nyss hem från det första utvecklingssamtalet i gymnaiset. scaaaaaaryy.... eller, nej förresten, det var det inte. däremot är det jäkligt scary när jag inser hur mycket jag antagligen kommer behöva plugga de här åren som kommer. min lärare berättade t.ex. om hur mycket högre krav engelska B och C har i skillnad mot engelska A (som jag läser nu) och att mycket av ettans kurser bara består av repetition - vilket alltså är slappt. men vänta lite nu då tänker jag då - är ettan slapp? neeej, mina vänner och ovänner, ettan är INTE slapp (iallafall inte i den klass jag går i). och DÄRFÖR är det scary. jag ser framför mig hur jag kommer sitta timme efter timme, dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad i flera år till och bara läsa. läsa, skriva, träna. man förbereder sig i så många år på livet som väntar runt hörnet, men grejen är den att all denna träning till livet gör att man inte alltid kan leva det. förutom under helgen och loven kanske - men hur mycket är det i det stora hela? man är bara ung en gång i livet, och speciellt åldern 16, 17, 18 är då man verkligen vill leva livet. men nähä, då ska man plugga (om man vill ha bra betyg). och sen, efter att man har läst klart, då är det dags att JOBBA. sedan jobbar man till man blir gammal. och när man till sist går i pension och är fri, då är livet (antagligen) inte alls lika kul som när man var 16, 17, 18.

jag kanske klagar mycket - det finns massor att älska och leva för här i livet, absolut - men ibland blir jag bara så trött. för medan jag sitter där vid skrivbordet och lär mig sådant som man "måste" veta för att klara sig, så försvinner ännu en timme, en dag, en vecka, en månad och till sist ännu ett år av mitt liv - som man bara kan leva en gång.