hejsan bloggen. lite taskig uppdatering såhär i det gråa novembervädret, men så kan det vara.

jag kom i alla fall ganska nyss hem från det första utvecklingssamtalet i gymnaiset. scaaaaaaryy.... eller, nej förresten, det var det inte. däremot är det jäkligt scary när jag inser hur mycket jag antagligen kommer behöva plugga de här åren som kommer. min lärare berättade t.ex. om hur mycket högre krav engelska B och C har i skillnad mot engelska A (som jag läser nu) och att mycket av ettans kurser bara består av repetition - vilket alltså är slappt. men vänta lite nu då tänker jag då - är ettan slapp? neeej, mina vänner och ovänner, ettan är INTE slapp (iallafall inte i den klass jag går i). och DÄRFÖR är det scary. jag ser framför mig hur jag kommer sitta timme efter timme, dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad i flera år till och bara läsa. läsa, skriva, träna. man förbereder sig i så många år på livet som väntar runt hörnet, men grejen är den att all denna träning till livet gör att man inte alltid kan leva det. förutom under helgen och loven kanske - men hur mycket är det i det stora hela? man är bara ung en gång i livet, och speciellt åldern 16, 17, 18 är då man verkligen vill leva livet. men nähä, då ska man plugga (om man vill ha bra betyg). och sen, efter att man har läst klart, då är det dags att JOBBA. sedan jobbar man till man blir gammal. och när man till sist går i pension och är fri, då är livet (antagligen) inte alls lika kul som när man var 16, 17, 18.

jag kanske klagar mycket - det finns massor att älska och leva för här i livet, absolut - men ibland blir jag bara så trött. för medan jag sitter där vid skrivbordet och lär mig sådant som man "måste" veta för att klara sig, så försvinner ännu en timme, en dag, en vecka, en månad och till sist ännu ett år av mitt liv - som man bara kan leva en gång.