Om en månad och sjutton minuter så slår datumet om till tjugotredje februari. Då fyller jag sjutton. 17. Tiden går fort. 

Alltså har jag bara en månad och sjutton minuter på mig att hinna med allt det som jag ville hinna med under året som sexton. Oj oj.

Fast, vid närmare eftertanke, så har jag nog hunnit med det mesta ändå... Ja, jo, så är det! Skönt. Då slapp man den stressen.

Godmorgon alla partymyror.  Vill bara fömedla hur duktig jag är, sitter nämligen och läser om ungdomsarbetslöshet - och skolan börjar inte förrän om 38 minuter! Jorå, ibland så glänser man till.

Det mer viktiga som jag ville "förmedla" med denna text, är att jag plötsligt insåg hur läskig framtiden egentligen är. Som sagt så läser jag om ungdomsarbetslöshet för tillfället, och jag inte varit sådär jätteinsatt i den frågan tidigare då det fortfarande känns rätt far away, men nu börjar det gå upp för mig hur mycket man kanske kommer behöva kämpa för sitt levebröd om några år, i alla fall om det fortsätter såhär... Det känns lite jobbigt. Lite tungt sådär. Först sliter man i grundskolan. Sedan sliter man ännu mer i gymnasiet. Och sedan måste man slita som en idiot för att hitta jobb - om man har otur... Äsch, vad vet jag om hur framtiden kommer se ut förresten. Det är nog bättre att inte tänka så mycket - à la Nalle Puh liksom. Framtiden är läskig, men samtidigt är det ju ganska kul att inte veta vad som kommer hända (oftast).

Fast nu har jag nog flummat så det räcker. Dags att borsta tänderna och gå (få skjuts) till skolan. Framtiden kallar! Solong!