Hej! Jag är hemma igen. Hemma i Sverige. Kom hem förra torsdagen, men har fortfarande inte landat helt och hållet efter Indien. "Incredible India". Herrejisses mamma mia, jag vet inte ens var jag ska börja. Den bästa resan jag någonsin har gjort! Och det kommer nog inte bli många resor som slår den. Aldrig har jag sett, hört och gjort så mycket under 15 dagar som jag gjorde i Indien. Jag har besökt tempel. Sett solnedgången med apor runt omkring mig. Jag har åkt nattåg, varit på bio, sett ormar och krokodiler på en krokodilfarm. Jag har besökt barnhem och aldrig blivit så välkomnad förut. Leenden och "God bless you" överallt. Vi har suttit på stolar med rykande te i våra händer medan barnen dansat och sjungit. Vi har åkt buss på förstörda vägar och besäkt ett hospice. Det har varit så mycket kontraster. Överallt. Det var inte att åka till ett annat land, det var att åka till en annan värld. Färgerna, ljuden, lukterna, personerna, ansiktena, traditionerna, husen, djuren, ALLT. Allt var så annorlunda. Inte minst maten - ris, naanbröd, dhaal... Kossor överallt, mitt i vägarna. Och trafiken! K-a-o-s. Men ändå ordning. Första dagarna satt vi och skrek i bussarna och trodde att nu var det över. De sista dagarna reagerade vi inte alls över att en kossa eller en motorcykel passerade bussen med en centimeters avstånd. Jag har badat i Indiska Oceanen (och blivit kastad iväg av vågorna och stömmarna, inte lika kul). Jag har ätit nyfångad fisk och räkor på golvet i en fiskarby, omringad av flugor. Jag har skrattat, gråtit, insett hur otroligt bra vi har det här hemma och samtidigt fått otroligt dåligt samvete. Så mycket hemskheter, det har gjort ont i hjärtat. Tiggare, ensamma barn som ber om colan du har i handen, skadade och handikappade personer som ingen bryr sig om... Och ändå har vi haft så roligt. Så fort vi började lämna hotellet i Mamallapuram med bussen ville jag bara tillbaka. Var helt tom första dagarna här hemma, trots att jag var fullproppad med miljontals minnen.
Det går inte att förklara. Hur mycket man än beskriver och berättar kommer man knappt i närheten av att lyckas förklara det man vill. Jag har lärt mig så otroligt mycket. Och jag vill bara åka tillbaka. "Hope I'll see you again" sa strandförsäljarna och personerna som jobbade i shoppingaffärena där vi spenderade alla våra pengar. "You will", sa vi alla. Lättare sagt än gjort, men oj vad jag hoppas att jag kommer tillbaka. Om inte till samma ställe så till Indien i alla fall. Ett otroligt land. Har sagt det förr men säger det igen: har aldrig varit med om något liknande. Och jag vill bara tillbaka.